Vilka effekter har excentricitet och gränsskikt på prestationen hos elektromagnetiska flödesmätare?

Elektromagnetiska flödesmätare påverkas mindre av strömningens fördelning i förflödet, vilket resulterar i relativt låga krav på apparater som längden på den raka förledningen. Detta beror på att under de tidiga staderna för elektromagnetiska flödemätare på 1950- och 60-talen hade flödesensorer med mindre diameter längre mätpipor, vilka redan spelade in på att justera förvridningsaktiviteten till fullständigt utrymda villkor. Därför fanns det inget krav på längden av den raka förledningsavsnittet under de tidiga staderna, och mätningens noggrannhet var relativt låg, med basfel som gick från ± (1,5~2,5)% FS (fullskalvärdet). Även om det fanns förvridningsaktivitet, var det bara en bråkdel av det grundläggande felet, och problemet var inte framträdande.
Med utvecklingen av elektromagnetiska avloppsflödesmätare har diametererna ökat från små till medelstora och över 1 meter i inhemsk produktion, upp till 3 meter. Genom planering och optimering av flödesensorer blir de allt lättare och miniatyrmässigare. Vid den tidpunkten var längden mellan elektromagnetiska flödesensorn och röranslutningarna endast 1,25 till 2,5 gånger diametern (D), och noggrannheten förbättrades på alla nivåer, med en grundläggande felmarginal på ± 0,5% R (mätvärde). Därför kände alla behovet att regelbundet ställa in längden på röravsnittet.
I år 1991 publicerade Världsstandardiseringsavtalet IS09104 "Mätning av vätskeflöde i stängda rör - Funktionsidentifieringsmetod för elektromagnetiska flödesmätare", som anger att vid flödeskallibrering skall den inre diameter av det anslutna flödesmätar-rörsystemet inte vara mindre än den inre diametern av flödesensorn och får inte överstiga 3% av sensorens inre diameter; Enheten är placerad i en rak rörsträcka minst 10D bort från alla strömsideffekter uppströms och 5D före alla strömsideffekter nedströms vid sensorelectrodaxelns bas. Vid användning av enheten finns det också förfrågningar från olika externa tillverkare om att avståndet mellan enheten och de uppströms störande komponenterna bör vara ≥ 5D.
De senaste åren har användningen av standardmätare för faktisk flödeskalibrering blivit populär, och många vattenflödeskalibreringsenheter använder högprecisions elektromagnetiska flödemätare som standardmätare, med en noggrannhetsnivå som vanligtvis är 0,5 eller så hög som 0,2 till 0,3. Kraven på elektromagnetiska flödesmätare som används som standardmätare är strikta och de kan inte behandlas som vanliga. Vissa instrumenttillverkare monterar en rak rörsträcka framför och bakom den vanliga flödesensorn med en precision på nivån 0,3 och kalibrerar den efter att ha kombinerat dem. Om den avmonteras och sätts ihop igen måste den kalibreras från början.

Till exempel är försöksobjektet en elektromagnetisk avloppsflödesmätare med en diameter på 50 mm. Dess inlet är ansluten till tre uppsättningar rör, med inre diameter av 50 mm, 55 mm och 45 mm respektive. Inletsskulderen som består av 55 mm och 45 mm i mellanrummet har överskridit reglerna för ISO9104, och skillnaden i mottagningsinre diameter är större än eller mindre än 10 % av flödesensorns inre diameter. Mätarledelsen för flödesensorn är ansluten till mottagningsänden, och dess basledning är koncentrisk, rak och horisontell från rörbaslinjen, med en avvikelse på 3 mm (6 % av den yttre innre diametern). Elektromagnetiska flödesmätare ändras genom att längden på mätarledelsen förlängs på en fast yta, med två observationsfönster på 30 mm x 3 mm öppnade horisontellt och vertikalt vid båda ändarna av mätarledelsen för att mäta flödehastighetsdispersionen med hjälp av en lasers Doppler velocimeter. Gummifabriken på mätarledelsen importeras med en bockövergång med en radie på 7,5 mm.

Sammanfattning
(1) Migränens påverkan på trafikmätvärden
Mottagningsnivåförvrängningen stör symmetrin hos elektrodbaslinjen på grund av strömningshastighetens spridning inom mätträdet. Om vissa döljer importer, orsakar detta att strömningshastigheten i den nedre halvan blir relativt långsammare och vissa i den övre halvan relativt snabbare. Om det finns en svag smärta på grund av rakt, kan vissa dölja den högra inleten för att saktigt nerreglera strömningshastigheten på höger sida och öka strömningshastigheten på vänster sida. Från figur 2, när mottagarens inre diameter ansluts till flödesensorns mätträd, finns det en positiv feländring jämfört med koncentricitet, med en ändring på +(0.1-0.15)% för horisontella förvrängningar och en betydande ändring på +(0.45-0.6)% för raka förvrängningar.
(2) Inflytandets påverkan på strömningmätvärden
När den inre diametern av den importerade sugkoppen är mindre än den inre diametern av strömsensorns mätör, blir det en plötslig utvidgningsrör. Vätskan går in i mätören som visas i figur 5 för att bilda en ström, vilken skiljs från vissa andra medier av gränssnittet. Den sprids ut och spiralformigt skapar en heftig virvel, som blir en rotationsvirvel. När virveln flyter nedströms, försvinner den alltmer och strömbågen sträcker sig över hela korset. Om elektrodens orientering ligger inom virvelzonen kommer det att påverka märvärdet för flödet.